Hålla modet uppe

I dessa tider kan det kännas oerhört utmanande att behålla en "positive spirit". Flyktingsituationen är den värsta i världen sedan andra världskriget. Jag oroas över hur alla dessa människor ska finna bostäder och medel att försörja sig i sina nya länder. Jag själv som har 6 års högskoleutbildning finner det svårt att få jobb på den konkurrensutsatta arbetsmarknaden. Jag har en del pengar på banken men det räcker inte till köp av bostad i den hysteriska bostadsmarknad som råder, i alla fall i storstadsregionerna. Hur ska det då gå för en flykting som inte ens kan språket? Som inte har något socialt nätverk att luta sig tillbaka på?

Jag har nästan haft dåligt samvete för att jag har det bra senaste veckorna. Dock finns det en annan sida av mig som säger att det är precis som det ska vara. Det är nu, i dessa tider, som det är extra viktigt med människor som kan gå före och visa vägen. Människor som kan utstråla harmoni och lycka, och som kan påminna andra om att krig, fasa och smärta inte är de enda aspekterna av mänskligt liv. Världen blir inte en lyckligare eller bättre plats för att jag missunnar mig mitt eget liv.

Detta är oerhört viktigt. Om jag med fler låter oss sänkas på grund av andra människors olyckliga öden, då finns det ju inget för dessa människor att sträva mot? Någon måste ju stå kvar som förebild och visa att det goda livet ÄR möjligt. Dessutom vet jag från min utbildning, att det negativa är starkare än det positiva, varför vi behöver träna oss på att se det ljusa i tillvaron - ännu mer i tider som dessa. Jag ska fortsätta jobba på mitt eget välmående och utveckla mig själv och mitt liv, därför att det är mitt och lika mycket värt som någon annans.