måndag 7 september 2015

Hej bloggen

Idag är en ovanlig dag, för jag sätter mig ned och skriver utan att ha en aning om vad jag ska skriva. Vanligtvis brukar jag uppleva en stark inspiration i kroppen, som nästan kan liknas vid en "nöd" - jag måste helt enkelt sätta mig och dela med mig av det jag har inombords. Jag saknar som sagt den energin här och nu, men jag tänkte skriva som ett experiment. Tänk om jag plötsligt får kontakt med inspirationen? Tänk om saker blir klarare för mig när jag börjar skriva?

Jag befinner mig i en ganska svår valsituation angående mycket i mitt liv. Orsaken är att jag haft mycket funderingar kring mitt jobb och på om jag är på rätt väg. Det brukar vara väldigt vanligt att jag trakasserar mig själv med denna typ av frågor men denna gång har det varit annorlunda. Jag har kämpat mig igenom en tre år lång högskoleutbildning i visshet om att det skulle leda mig närmre mitt mål. Jag har nämligen hela tiden vetat vad min högsta vision är och jag har vetat att utbildningen var ett medel för mig att nå dit. Jag vill jobba med personlig utveckling, jag vill visa människor vägen. Jag vill hjälpa människor att känna sig bra med sig själva, att fokusera på sina styrkor istället för svagheter, jag vill få dem att förstå vilka gudomliga varelser de är och att det enda som håller dem tillbaka är tankar och rädslor, skapade av jaget. Jag vill öppna människors sinnen och hjärtan och inspirera dem att ta sig an världen (och sig själva) ur ett helhetsperspektiv. Det vill säga, allt handlar inte bara om dig och mig - de val vi gör under en livstid påverkar världen generationer framåt. Jag tror att en ökad känsla av meningsfullhet i tillvaron bidrar till att man gör hälsosammare val, både för sig själv, sin  omgivning, och miljön.

Jag lämnar frågan öppen: vad är rätt för mig att göra just nu? Är jag verkligen på rätt väg med tanke på vad jag VILL arbeta med? Hur ska jag gå tillväga?

P.S. Dåligt samvete. Det är jätteviktigt att jag skriver det. Jag har dåligt samvete, för att jag vill jobba med dessa lyxfrågor i en tid som vår, då flyktingar flyr i hundratusentals, krig rasar världen över och miljön håller på att kollapsa. Fast samtidigt - vart börjar förändringen om inte hos människan?

2 kommentarer:

  1. Jag måste skriva här igen, det är så otroligt spännande tankegångar! Det är precis sådant jag går runt och tänker mycket på just nu. Jag förstår med vad du menar att du hoppat på utbildningen för att den är ett medel att nå den högsta visionen, det är så jag gjort också. Vad min högsta vision är är lite oklart än så länge, men det har att göra med att jag vill vara med och forma världen, öka medvetenheten, öppna upp för andlighet och empati för allt levande. Nå ett samhälle som är hållbart istället för att gå mot ett öde med en planet som är så förstörd och förgiftat att livet knappt kan överleva. Och jag hoppas att mina 6 år på högskolan kommer att räcka också, haha =) //Sanna

    SvaraRadera
  2. Underbart att du hittat en utbildning som tar dig ett steg närmre det du vill! Min vision var inte 100%-ig heller när jag påbörjade utbildningen men ger man sig själv tid så växer det liksom fram av sig självt på något sätt. Utmaningen ligger i att ha tålamod och våga låta sig utvecklas i den takt som kommer till en. Jag tog examen för ett år sedan men det är inte förrän nu, ett år efteråt, som jag börjar se hur jag ska kunna materialisera allt mitt kunnande om du förstår. :) Så länge du vet att du vandrar på rätt väg så är det bara att fortsätta tills du kommer till nästa anhalt! :)

    SvaraRadera