Går via fjärrkontroll

...precis så har min broder skrivit på sin FB-profil.

Jag känner mig riktigt ensam i skrivande stund. Undrar var all äkthet är någonstans. Min så kallade bästa vän har huggit mig i ryggen inte bara en, utan två gånger nu och därmed kraftigt bekräftat att det inte handlar om någon form av misstag. Hon ska tydligen ha allt och unnar mig inte ett skit. Hoppas hon är nöjd nu, hon har pajat allt för mig. Jag vill känna kärlek, jag vill verkligen det. Men varför lyckas jag inte? Vad gör jag för fel? Det känns inte som att det är särskilt många som bryr sig på riktigt. Det finns en ihålighet i allt just nu och jag vet inte om jag orkar med det. Jaa du...kanske för att jag lägger ner energi på fel personer, som inte är i en sådan fas att de KAN ge mig den närhet jag ändå vill ha. Jag vet ändå att jag har några få vänner, men otroligt bra sådana, som kan ge mig respons. Äh jag vet inte vart jag vill komma...

Jag kan inte!

Jag är så tom och så ihålig. När jag skriker in i mig själv så hör jag bara ekot som studsar omkring och förvirrar mig, men aldrig något svar. Om du visste hur jag hade det. Det är inte min mening att det ska bli såhär. Jag förstår inte varför jag vänder dig ryggen när allt jag vill ha är din famn...kanske är jag oäkta? Det kanske är det som gör mig knäpp. Allt jag tror om dig kanske bara är vad jag själv tänker. Jag saknar dig...men jag vet inte om jag gör det. Jag tänker för mycket. Är det för att jag inte har något annat att göra? För att jag är uttråkad? Jag vill krypa ut min kropp. Jag vill bara att du ska vara här...men jag har så jävla svårt att säga det. Eller vill jag det? Jag tror ju inte på oss ändå fullt ut. Jag vågar inte....jag försöker bara skydda mig från min egen galenskap.

Eller...jag kanske sitter och funderar på det här för att jag inte har något annat att göra...för att få tiden att gå. För att skapa spänning i mitt liv...vad vet jag? Jag är så trött på mig själv att jag skulle vilja gå och få diagnostik. Det som ligger mig till last är min intelligens. Den kan ju få mig att framstå som normal. Gud vad självcentrerad jag är!

Är jag på väg in i en depression igen?