Inner turmoil. Så kan man enkelt beskriva den sista tiden i mitt liv. Mycket som snurrar, högt och lågt. Jag skulle egentligen tagit mig till gymet var det tänkt enligt mitt "schema", men jag kände att jag låg efter mig själv. Alltså, att jag gick utan mig. När jag har den känslan är det sista jag behöver ytterligare fysisk eller psykisk stress, jag behöver gå inåt. If you don´t walk within, you walk without.
Sagt och gjort så satte jag mig ned i meditation en längre stund. Jag bad intensivt att universum skulle hjälpa mig framåt och visa mig till min högsta väg. Det tog lång tid innan jag kom i kontakt med min kärna för huvudet ville inte sluta komma med meningslösa blixtar. Men efter nästan en timme och en stund på spikmattan, tog lugnet och närvaron över. Då började svaren komma till mig.
De budskap och de insikter jag fick var att jag inte blir visad någon speciell "väg", eftersom min väg och uppgift just nu bara är att vara aligned och i kontakt med universums vägledning. Det är det första steget, att leva helt med Gud, och är det enda jag ska fokusera på här och nu. Det kräver att jag blir en "devotee" och att jag inte beter mig som en "deceitful person". Sadhguru uttryckte det så bra i en video jag såg nyss - " a devotee does it even when he doesn´t think he needs it, but a deceitful person only does it when he needs it".
Mitt problem genom alla år, och som även denna bloggen vittnar om (inser jag när jag ser vad jag en gång i tiden döpte den till - "The Divided Soul"), är inte att min själ är delad, nej, men att jag pendlar mellan mitt ego och mellan min själ på ett ganska kraftigt sätt, mellan att vara aligned och frånkopplad. I dessa två världar, när man inte integrerar dem, blir motivationerna så olika varandra. Man hoppar fram på vägen men finner ingen linje i livet eftersom man tar olika beslut utifrån vart man för tillfället befinner sig i sitt tillstånd. Eftersom jag har min mars i tvillingarna har jag alltid tänkt att det är så min bana ska se ut, mitt öde helt enkelt, att det är på det viset jag ska ta mig fram i livet och att det är okej att det hoppar och far i olika riktningar. Oavsett vilket så är det utmattande.
Jag ska lyda min order från högre ort nu och jobba aktivt för att vara aligned - hela tiden. Oavsett vad som krävs. Jag ska gå in för att den högsta prioriteten i mitt liv är att vara i kontakt, även om det krävs en timmes meditation varje morgon. Faktiskt, så ser jag inget annat sätt att lyckas hamna och vara kvar i det tillståndet, eftersom det 8-17 liv vi lever som är så strikt och uppstyrt, inte lämnar rum för den tystnad som krävs för att vara i total närvaro. Ja jag ser ju själv varför mitt liv kaosar just nu. Mitt andliga mål krockar med det fysiska liv jag lever.
Jag har bett Gud att visa mig vägen nu. Jag har insett att jag helt och fullt måste ge mig hän till min tillit och att jag ska göra det med kropp, själ och ande. Alla delar av mig själv måste vara på väg åt samma håll. Det är min största utmaning just nu. Önskar mig själv lycka till, haha. Det ska bli spännande att se vad som kommer min väg när jag sätter detta i huvudfokus.
Namaste. <3
.jpg)