Svaren jag fick

Inner turmoil. Så kan man enkelt beskriva den sista tiden i mitt liv. Mycket som snurrar, högt och lågt. Jag skulle egentligen tagit mig till gymet var det tänkt enligt mitt "schema", men jag kände att jag låg efter mig själv. Alltså, att jag gick utan mig. När jag har den känslan är det sista jag behöver ytterligare fysisk eller psykisk stress, jag behöver gå inåt. If you don´t walk within, you walk without. 

Sagt och gjort så satte jag mig ned i meditation en längre stund. Jag bad intensivt att universum skulle hjälpa mig framåt och visa mig till min högsta väg. Det tog lång tid innan jag kom i kontakt med min kärna för huvudet ville inte sluta komma med meningslösa blixtar. Men efter nästan en timme och en stund på spikmattan, tog lugnet och närvaron över. Då började svaren komma till mig. 

De budskap och de insikter jag fick var att jag inte blir visad någon speciell "väg", eftersom min väg och uppgift just nu bara är att vara aligned och i kontakt med universums vägledning. Det är det första steget, att leva helt med Gud, och är det enda jag ska fokusera på här och nu. Det kräver att jag blir en "devotee" och att jag inte beter mig som en "deceitful person". Sadhguru uttryckte det så bra i en video jag såg nyss - " a devotee does it even when he doesn´t think he needs it, but a deceitful person only does it when he needs it". 

Mitt problem genom alla år, och som även denna bloggen vittnar om (inser jag när jag ser vad jag en gång i tiden döpte den till - "The Divided Soul"), är inte att min själ är delad, nej, men att jag pendlar mellan mitt ego och mellan min själ på ett ganska kraftigt sätt, mellan att vara aligned och frånkopplad. I dessa två världar, när man inte integrerar dem, blir motivationerna så olika varandra. Man hoppar fram på vägen men finner ingen linje i livet eftersom man tar olika beslut utifrån vart man för tillfället befinner sig i sitt tillstånd. Eftersom jag har min mars i tvillingarna har jag alltid tänkt att det är så min bana ska se ut, mitt öde helt enkelt, att det är på det viset jag ska ta mig fram i livet och att det är okej att det hoppar och far i olika riktningar. Oavsett vilket så är det utmattande. 

Jag ska lyda min order från högre ort nu och jobba aktivt för att vara aligned - hela tiden. Oavsett vad som krävs. Jag ska gå in för att den högsta prioriteten i mitt liv är att vara i kontakt, även om det krävs en timmes meditation varje morgon. Faktiskt, så ser jag inget annat sätt att lyckas hamna och vara kvar i det tillståndet, eftersom det 8-17 liv vi lever som är så strikt och uppstyrt, inte lämnar rum för den tystnad som krävs för att vara i total närvaro. Ja jag ser ju själv varför mitt liv kaosar just nu. Mitt andliga mål krockar med det fysiska liv jag lever. 

Jag har bett Gud att visa mig vägen nu. Jag har insett att jag helt och fullt måste ge mig hän till min tillit och att jag ska göra det med kropp, själ och ande. Alla delar av mig själv måste vara på väg åt samma håll. Det är min största utmaning just nu. Önskar mig själv lycka till, haha. Det ska bli spännande att se vad som kommer min väg när jag sätter detta i huvudfokus. 

Namaste. <3 

Stiltje

Hej bloggen. Då var man här igen, 5 år senare. Allting är mycket märkligt. Det känns konstigt att sätta sig ned och skriva, det var så otroligt längesedan jag gjorde det. När jag var yngre var det ett behov, att skriva var ett sätt att processa och klargöra saker jag gick igenom för mig själv. Jag upplevde även att jag fick kunskaper och insikter till mig samtidigt som jag skrev - av den orsaken tänkte jag att jag skulle försöka återgå till skrivandet. Det är ett utmärkt sätt att kommunicera med universum på. 

Sedan i våras har jag befunnit mig i ett konstigt vacuum. Jag har upplevt att jag inte längre ser vägen framför mig. Jag är van vid att hela tiden kunna urskilja nästa steg. Nu har jag inte fått den vägledningen. Min vän Isa har pendlat åt mig och pendeln har bara stått och snurrat i cirklar, utan att ge några svar. Jag talade med ett medium som sa att jag är van vid att hela tiden ha ett mål att arbeta mot och att jag nu inte längre har det, att jag måste känna in vad som är rätt. 

Jag har sökt svar på vilken väg jag behöver ta för att komma ut ur detta konstiga vacuum, men jag har bara upplevt stiltje. Kanske är det inte längre meningen att jag ska bli vägledd, utan att jag ska vara den som bestämmer vägen och riktningen. Det känns ungefär som att mina andliga guider tagit en paus, varför vet jag fortfarande inte riktigt. Jag har lyssnat på "Light At The Center", en Youtubekanal skapad av en medveten ljusarbetare (som säger sig minnas sitt uppdrag och att hon valde att komma hit för att hjälpa till i jordens uppstigning). Hon säger saker som träffar rakt in i hjärtat. Bland annat säger hon att man inte ska sitta och vänta på saker, att skeenden ska inträffa som får en att känna sig glad. Hon menar att vi är här för att visa livet vilka vi är, att det är vi som ska skapa dessa situationer. Detta är något som jag sedan länge redan egentligen vetat om, jag har tidigare skrivit om reaktivitet kontra kreativitet. Att vänta på att något ska hända, att lägga välmåendet och ödet utanför sig själv, kontra att skapa sin egen lycka. Hon menar att när man känner obalans och disharmoni, då är det egentligen för att man saknar sig själv. Kanske är det precis så det är! Jag har upplevt mycket leda i livet sista tiden på grund av restriktioner, känt att jag bromsat impulser och lust att göra saker för att "det går ju ändå inte". Kontentan har blivit att jag levt ett tråkigt och ostimulerande liv senaste månaderna, något som jag känner börjar äta upp mig inifrån. Men vad är det jag är trött på, egentligen? Jo det kanske är just, att inte kunna uttrycka mig själv och all den glädje jag brukar släppa fram inombords när jag gör saker jag tycker är kul eller umgås med människor jag gillar. 

Susanne, som hon heter, är mycket klok. Hon säger att livet inte ger tillbaka till de som sitter och väntar på att få ta. Jag känner mig ofta skyldig över att hamna i det facket. Det bottnar sig i en gammal bitterhet och rädsla över att jag tidigare varit en människa som givit väldigt mycket av mig själv och min kraft, men bränt ut mig själv tack vare det. Det får mig att undra vad som egentligen är riktigt, att springa omkring i en givande energi hela tiden har ju uppenbarligen inte visat sig fungera. 

Jag kanske skulle kontakta Susanne för en konsultation och fråga just det.....