...är så vackra. Är det därför jag skapar dem i mitt liv hela tiden?
Jag saknar en mjukis i hård förpackning. Men det kanske var fel vara.
Lite trött på kvällskvisten..lite fundersam. Känner lite på min eviga ensamhet. Den har slutat göra ont, såret har läkt och kvar finns bara ett härdad ärr. Men ärret finns fortfarande kvar, som bevis....på det som inte kan förnekas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar