Koooonstig vaa!?

Visst är det lustigt att mitt behov att skriva liksom dör bort på sommaren. Poff! Väck! Borta! Varje år, samma sak. Plötsligt känns det som semester för själen, och det enda jag ägnar mig åt är att njuta av livet. Jag kan inte skriva om något, för det finns inga problem. Allt är ljust, lyckligt, lugnt - jag har sol i sinnet. HELA tiden. Inte bara under korta stunder, som det kan vara under höst- och vinterhalvåret. Jag bokstavligen ÄR ljus, frid och harmoni. Visst är det underbart!

Om blommorna är vackra om sommaren och ledsna på vintern, får inte jag också vara det? :)