5 år senare....

Jaha då sitter man här...igen. Med samma virrvarr av tankar, upplevelser, känslor och tvivel som när jag startade bloggen för så många år sedan.

Anledningen till att jag "tar upp pennan" igen är att jag känner en sprängande kraft som rör sig i maggropen på mig. Kraften gör mig rastlös, jag har svårt att fokusera, vet inte riktigt vart jag ska. Det är som att jag vill krypa ur mitt eget skal, slå mig fri en gång för alla, fri från regler, åsikter, måsten, förväntningar och allt som begränsar mig.

Jag känner igen känslan, till viss del. Jag vet bara inte hur jag ska tolka den. Tidigare när jag har känt denna tiger vakna till liv, har jag följt impulsen och drastiskt förändrat mitt liv. Jag har flyttat utomlands, bytt bana, börjat eller slutat plugga eller på något annat sätt ändrat förutsättningarna för min uppenbarelse.

Idag vet jag inte vad jag ska tro. Jag vill tro på andliga mästare vars råd är att bejaka livslusten, intuitionen, att gå dit den leder oss. Men om man inte förstår vad det är man ska skapa? Hur ska jag kanalisera min kraft, i vilken riktning? Just nu är drivet så starkt att jag knappt kan se. Det enda jag känner i hela kroppen är bara - rörelse. Jag måste RÖRA mig, jag måste vidare, inte fastna, aldrig sitta stilla, jag vill inte bli en FORM. För en form består av kanter och streck, en form avskiljer något från något annat, en form kan bara vara en form om den finner sig i att vara det och inte gör anspråk på att vara mer än just det.

Jag vill vara haven, vinden, skyarna och molnen, regnen, snöfallen och solen. Jag vill vara fri,  jag vill stråla helt i min egen glans och inte behöva anpassa mig efter någon slags procedur. Jag gick och funderade på det idag, varför just jag, vid en ålder av 32 år fortfarande aldrig ägt en lägenhet eller haft ett förhållande. Svaret är egentligen väldigt enkelt - ägande innebär ansvar, ansvar är betungande. Man kan inte ta paus från ett ägande, med räkningar som läggs på hög om jag inte varje månad hittar ett sätt att betala dem på. Ett förhållande kan också vara begränsande på många sätt. Det kan skapa en känsla av att jag måste vara kvar i den form som han fann mig, därför att han inte kan följa med i virvelvinden.

Ja det är riktigt snurrigt just nu, och de tankar jag plitar ner nu är ju inte direkt några nya. Men som ett av mina favoritordspråk antyder, så kan jag inte få några nya resultat om jag tänker och handlar som jag alltid har gjort. Då kommer jag få de resultat jag alltid har fått.

Utmaningen just nu ligger i att hittat mitt nya sätt, mina nya perspektiv. Jag välkomnar dem, och önskar att de kommer till mig snart, så att detta virrvarr kan upphöra. Eller så lär jag mig uthärda det ;)