söndag 30 augusti 2015

Svaret universum gav var...

...att jag måste integrera min ande i min form. Jag har under väldigt många år dragit mig tillbaka från verkligheten då den är helt upp och ned. Vi slösar med våra resurser, både naturens och våra egna, lever efter skeva värderingar i det luftslott till samhälle vi byggt upp, avskurna och långt bort från vår innersta kärna. Vi lever i tron att de värderingar vi skapat, såsom social status, karriär och pengar, är jätteviktiga. Samtidigt som det riktigt viktiga - att vi faktiskt håller på att sänka moder jord och förutsättningarna för hela vår existens - verkar gå oss förbi.

Jag har isolerat mig från verkligheten och hängett mig åt vackra, expansiva och fridfulla andliga visioner i tron att det var den rätta vägen. Jag har medvetet blundat för livets kaos och steg för steg rört mig bort från det etablerade samhället.

Förra hösten, på hälsomässan i Älvsjö, stod jag och betraktade böcker i Vattumannens monter (alternativ bokaffär på Drottninggatan). Plötsligt sträckte en kvinna fram en bok till mig och frågade: "Har du läst den här boken?" Jag tittade förundrat på henne. Jag hade aldrig sett henne förut. "Nej", svarade jag. "Jag fick till mig att jag skulle ge den till dig, jag vet inte varför" svarade hon och där stod jag, lite förvånad, med en bok i handen.

Att leva i ljuset hette boken. Skriven av Shakti Gawain. Jag köpte den, men jag fann inte inspiration att läsa den förrän ett helt år senare. Nu förstår jag varför. Jag har idag fått svaren på många av de frågor jag har i detta nu, via denna bok. Hade jag läst boken för tidigt, hade den saknat relevans för mig. Låt mig nu citera ett stycke ur boken. Se hur väl svaret är anpassat efter den fråga, som jag ställde i slutet av mitt förra blogginlägg:

"Det kan vara frustrerande ibland att se att din form inte kan leva upp till alla de ideal som din själ kan ha. Det är viktigt att erkänna att formen har sin egen visdom och att själen kan lära av formen precis som formen kan lära av själen. När allt kommer omkring väljer vi att komma till det här existensplanet för att uppleva hur det är att vara människa!
För några år sedan levde jag med en man och vi hade ett öppet förhållande - vi var med andra ord fria att vara tillsammans med andra. Jag hade ett andligt ideal att man ska kunna älska en man och tillåta honom att följa sina känslor tillsammans med andra kvinnor, medan jag var fri att göra på samma sätt. Ibland klarade jag av det och kände en fantastisk, gränslös, och villkorslös kärlek! Men för det mesta plågades jag svårt av svartsjuka och känslomässig smärta. Till slut insåg jag att mitt andliga ideal inte passade ihop med mina mänskliga känslor och behov. Det blev mycket tydligt för mig att jag bara kunde uppleva den sortens känslomässiga intimitet som jag sökte i en monogam relation."
(s. 80)

En hel rad pusselbitar har nu funnit sin plats. Jag har försökt att bara leva i anden, vilket gjort mig frånkopplad ifrån verkligheten. Det har även gjort att jag lyssnat på många spontana inspirationer som kommit från min själ, utan att överhuvudtaget tänka praktiskt och logiskt. Många projekt har startats upp men aldrig slutförts. Jag har förkastat det logiska och praktiska och sett det som en tråkig och överflödig procedur. Jag har nu insett att det inte är så! Själen kommer alltid vara källan till inspiration och visdom, men själens tanke är blixtsnabb, och att förverkliga saker på jorden går förhållandevis långsamt.

Den utmaning jag står inför, är att lära mig skilja på själ och form, så att jag förstår skillnaden mellan deras förutsättningar, men också att integrera dem, så att de kan samarbeta och lära av varandra. Jag står också inför faktumet att jag måste låta min form ha sin röst. Om min form får ont i magen av att gå till jobbet varje dag, då är det formens sätt att säga "nej, jag är inte redo för detta ännu", och det måste jag lyssna på, även om min själs visioner alltid övervinner alla jordliga svårigheter.

3 kommentarer:

  1. Jag blir så otroligt rörd när jag läser vad du skriver, för jag har aldrig förr hört någon tala om sådana här saker, saker som jag upplevt men ännu inte kopplat till den yttre världen om du förstår vad jag menar? Detta är något jag nyligen kommit på själv, att jag måste hitta "materiella" följder av det som händer inom mig, som att prata om det jag kommit på, eller skriva dikter, gå kurser, eller min nyaste passion; att måla. Visst är det fantastiskt hur det fungerar med att någon ger dig en bok som ger dig svar som du använder i din blogg som jag, och säkert många fler, läser och känner sig djupt träffade och inspirerade av. Jag hoppas du inte känner dig cyberstalkad av alla mina kommentarer, jag kan bli ganska intensiv när jag får upp ögonen för något nytt =) Det jag vill säga är väl mest att fortsätt med det du gör, det är oerhört inspirerande och väldigt starkt av dig!
    //Sanna

    SvaraRadera
  2. Tackar varmast Sanna! Jag känner mig inte ett dugg "stalkad" av dina kommentarer. Tvärtom blir jag väldigt glad att all min ångest genom åren och alla mina våndor nu kan vändas till att stötta någon annan i en liknande process. Att du känner en intensiv känsla tolkar jag bara som ett solklart tecken från din själ att du är på rätt väg! Ja livet är fantastiskt, synkroniciteten finns där runtomkring oss när vi vågar släppa garden. Inte en slump alltså, att du trillar över textstycken som du tycker hjälper dig. :) Kärlek

    SvaraRadera
  3. Och du Sanna...lycka till med måleriet, det låter som en fantastisk kanal att kommunicera ut det du har inom dig!

    SvaraRadera