Förr levde jag helt efter min ideologi, gav, gav och gav, utan att tänka på konsekvenserna. Jag brände ut mig själv. Jag brände ut mig, eftersom jag gav så otroligt mycket kärlek till människor som bara ville ha den för sig egen närings skull, utan att vilja ge något igen. En dag hamnade jag i en svår situation och upptäckte att dessa människor föll bort, en efter en. Det fanns ingen kvar där för mig när jag inte längre gav energi, när det var jag som behövde ett uppmuntrande ord.
Detta kan tolkas som att jag anser att kärleken är villkorlig, men paradoxalt nog tycker jag inte så. Kärleken är det vidaste, det största, det mest förlåtande och mest fulländade som finns. Det var den kärleken jag ville ge. Jag ville ge det ovillkorliga, göra det min själ är skapad för, få andra att flyga högt och inse sin egen förträfflighet...men jag upptäckte att den kärleken inte kan ges på de sätt jag först trodde. För kärlek handlar inte om att smeka medhårds. Kärlek är inte att acceptera att människor beter sig på ett sätt som är förringande för deras eget jag eller deras medmänniskor. Kärlek är att sätta gränser...kärlek är att med varsam hand vägleda en människa in på rätt spår, även om förändringen kan innebära smärta.
Kärleken i en av alla dess former.
.jpg)
ja kärleken!!!
SvaraRaderamen vi kan ge den oändliga villkorslösa kärleken, på andra sätt, tror du vet hur det känns när man faktiskt gör det. Ibland vill jag också hänga med som människa i detta, men som människor är vi inte perfekta och vi står fortfarande med en fot kvar i illusionen så det får vi väl acceptera.
Jag vet hur mycket kärlek du har inom dig och vem du är och hur du längtar till att bara vara själen...jag är likadan. Det är svårt att vara så kluven, men mer och mer kommer vi se igenom illusionen. Vi kan nå ytterligare en nivå där tror jag. Då kommer det också vara lättare att acceptera och faktiskt leva i den utan hat och smärta.
Jag kan bara hoppas att det är som du säger, E. Snart orkar jag inte bära det här vemodet längre. Det stjäl mig på hela min livsupplevelse. Vi förstår nog både du och jag, att smärta inte är svaret, så visst måste lösningen finnas därute någonstans, vi har bara inte hittat den....
SvaraRadera