Dancing Shadows

Resan är målet, för egentligen är vi ju redan där. Allt annat är illusion. Jag hoppas bara jag finner en väg ut ur detta mentala vacuum snart för här, där jag befinner mig, så ÄR jag bara. Jag börjar känna vittringen av ett mentalt mögel som lägger sordi på hela min livsupplevelse och berövar mig på min tid och livsglädje. Jag gör ingenting, jag VILL inte göra någonting, jag har inga MÅL, inga SMÄRTOR, inga DRÖMMAR jag vill förverkliga eftersom jag redan är där. Jag är där, överallt. Utan att ens göra något... Ibland kliver jag ut i ljuset från min skyddade verkstad och drabbas av panik för att jag inte gör något i realiteten. Jag brukar i dessa stunder titta på allt och bli rädd, för där ute känns allting främmande. Där ute tar folk livet på största allvar, de tror på det vi ser och gör, och lämnar mig därmed i ett ingemansland där jag varken passar in som människa eller ande. Jag bara tittar på folk jämt, jag tittar. Jag förstår inte och ibland tror jag att jag kommer förstå om jag tittar mer. Men jag ser inget, för jag ser rakt igenom allt, allt är som skuggor som dansar framför mina ögon.