onsdag 11 mars 2009

Min största kärlek

Min allra största kärlek är kärleken till skapelsen, till alltet, livet. Det är väl tur det, hur hade jag annars överlevt de gånger min kärlek till en människa gått förlorad? Det finns så mycket vackert i livet att se, så många äventyr som väntar runt knuten och så mycket underbara människor att träffa.

The world is a playground...we know that when we are small, but then, somewhere along the way....we forget it.

Här ser ni mig i färd med att utöva en av de saker jag älskar aaaaallra mest (tävling i slalom för två veckor sedan):


2 kommentarer:

  1. Ja det är sa jag ocska känner! Tyvärr har människor runtomkring svart att hantera att man inte behöver dem pa det sättet de skulle vilja.
    Jag behöver saklart mina nära och kära, men samtidigt känner jag att skapelsen är det största, det vackraste och nagot vi alla är en del av.
    Folk brukar tro att jag inte älskar dem tillräckligt för att jag inte använder dem till att bli kvitt mitt mörker (om du förstar hur jag menar) men att de är del av mitt ljus och min kärlek borde väl vara större?
    Vet inte om du delar den erfarenheten...

    SvaraRadera
  2. Jag förstår vad du menar. Ibland behöver man inte någons välmenande ord, ibland behöver man bara ett träd, en sjö, en tystnad- så att man kan höra sig själv.

    Att inte använda andra för att bli kvitt sitt mörker är väl ändå ganska förståeligt när man kommit så långt på vägen att man insett och förstått att det inte är genom att tillämpa andra människors strategier man finner svar, utan genom att hitta sina egna lösningar.

    SvaraRadera